Är så less att jag bara vill kräkas... Sluta äta... Dö...

Men hur gör man för att sluta?! Det vände någonstans... Hur fan kunde det gå så här långt...

Det var åtta år sedan ångesten för första gången fick greppet om min kropp... Från början  gick det lätt att bota med att köpa den där grejen som man trodde var grunden till ångesten... Så jävla blind...

Har legat i sängen och inte kunnat sluta gråta.. Så många gånger då man trott man varit ensam... Så många gånger man legat och skakat som ett asplöv, utan att kunna andas... Så många gånger man fått vredesutbrott för att dölja att man mått dåligt... För tänk om dom visste... Visste att det enda jag kunde tänka på var att göra illa mig själv... Nog för att det självdestruktiva beteendet inte alls verkar lika farligt längre... Men varför tror ni jag började röka? Jo för att kunna skada mig själv hur mycket som helst, varje dag, utan att någon skulle komma på mig... Man kanske skulle ha tagit emot hjälpen då man hade chansen... Chansen att en dag få ett liv utan ångest...

Det gör så satans jävla ont!

När ska det bli bättre?

Idag vill jag bara få glömma, lämna allt bakom mig och försvinna.

Hur fan ska man kunna gå vidare och börja må bra igen? 

DU gör mig så jävla trasig.

Varför bryr jag mig? 

Varför tar det så jävla hårt?

Någon som kan lära mig att stänga av en viss känsla och behålla alla dom andra?

Bra dags att klippa håret nu då!

Varför ska det vara så svårt att lämna människor som en gång i tiden stod en så nära? Bara lämna dom i det gångna och gå vidare.. 

Det är inte bara en.. Finns minst 10 st som jag tänker på dagligen, som jag inte längre har kontakt med av olika orsaker. 

Helt sjukt vad man växer ifrån människor.

Nä, dags att sluta tänka och låta John B göra sitt jobb.

Det känns så sjukt då man tänker efter. Där jag stod för fyra månader sedan, där ska jag aldrig stå igen!

Det känns så jävla skönt att äntligen kunna säga "jag mår bra" och faktiskt mena det!

Jag mår bra, jag har dåliga dagar, men jag mår bra.

Fy fan så skönt!!

Känns så sjukt jävla bra!! Tappat sammanlagt 8.3kg!! Kan ni fatta?! Helt sinnesjukt! 

Jag vet, jag måste klippa mina tånaglar..

Jag vet inte, det var så länge sedan.

Är det så här det ska kännas att må bra? 

Om ens för bara fem minuter så mår jag bra!

Tanken att ringa dig har slagit mig säkert 100 gånger, bara idag.. Men jag vet att du inte vill ha mig i ditt liv, och därför ligger jag här, med tårar och ångest. Ensam.

När hjärnan är dum får kroppen lida.

Jaja. Vi får se om lite sömn kanske hjälper, de får vi se imorn! 

Då ångesten griper ta i kroppen, man bara sitter o skakar utan att kunna få ut ett ljud. Det är den enda gången jag vet att jag fortfarande lever. Eller ja, lever gör jag inte, men hjärtat slår. Mer än så är det inte.

-5,2kg på tre veckor! Så jävla nöjd tjej!! Endast 20,8 kg kvar att tappa innan jag är klar neråt. Sen får vi se om de blir nå muskelbyggnad efteråt.

Bilder får ni klara er utan då jag själv inte ser någon skillnad, dock syns de på måttbandet, och de märktes då jag hade jeans för dom fick jag dra upp konstant!!

På ett sätt är jag otroligt besviken, på ett annat sätt är jag väldigt glad. Jag vet precis vilka vänner jag ska ha kvar i mitt liv, om dom nu vill ha mig i deras. 

... det som gör mest ont är att jag verkligen trodde att du skulle finnas här för mig...

Här har vi en kille som saknar "pappa" precis lika mycket som jag gör.

För varje dag som går dör jag lite mer..

Känner mig så sjukt förådd och sårad! Varför fattar du inte att du sårar mig!! Det gör ONT! Om det inte hade gjort det hade jag inte sagt något heller... Hjärtat blöder.. Vad ska jag göra, vad händer sen? Kommer du sluta eller måste jag gå?

Dom senaste veckorna har erhållit väldigt mycket. 

Det började med att pappas bror Markus äntligen gifte sig med sin älskade Maria! Då blev även jag och Ewe "släkt"!! Helt awsome kväll med otroligt roliga människor och god mat. 

Fyra dagar senare flyttade vi ut ur ettan mitt emot jobbet (40 kvadrat) till min tvåa på 65 kvadrat! Äntligen ett eget hem!! 

Tre dagar senare var det dags för begravning av vår ängel och finaste Stig. Har fortfarande svårt att hålla tårarna tillbaka då jag tänker på det. En fin minnesstund tillsammans med nära och kära.

Sedan dess har vi hunnit packa upp alla lådor, fixat och donat och hunnit köpa soffa!! Inte den minsta men vi blev som tagna av priset, för att en kund haft soffan i en vecka så fick vi den 7200kr billigare än utgångspriset!! Bästa affären på länge.

Igår var det inflyttningsfest, som bjöd på ett gäng superhärliga människor, alkohol och nakenbad i älven. Hann även med en bilfärd i skåpbil.

Japp, packar sådant som vi inte har någon användning av fram till flytten. Har en hel del grejer nu, fan va man samlar på sig! Men är man prylnörd så är man. Ikea-appen och mios hemsida är något som drar strömmen ur min lilla pärla.