Blir alldeles kall i hela kroppen, hjärtat hoppar ett slag, hjärnan står stilla för en sekund. Andningen upphör, ögonen svider och en tår faller ner.

Jag kan inte ens läsa meningen utan är känna mig ensam, lämnad och naken. Tanken har infallit många gången den senaste tiden. Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det C, jag vill så gärna bara hålla om dig, låsa in dig i mig och aldrig släppa ut dig så att ingenting mer kan skada dig, såra dig. Dagligen tänker jag på dig, jag fäller ofta tankar till de som tidigt i mitt liv betydde mycket för mig, du är en av dem som har gjort min barndom till guld, och jag tackar dig, att vi sedan vuxit ifrån varandra har ingen som helst betydelse, jag bryr mig om dig ändå. Ibland är det nog bra att ha svårt att släppa taget. Jag tänkte mycket på dig innan allt detta hände, inte lika ofta men minst en gång i veckan dök du upp i mina tankar. Du är nog den trevligaste och finaste flicka jag någonsin träffat! För ett år sedan träffades vi och jag har nog aldrig i hela mitt liv blivit så förvånad över att se dig så glad, sprallig och helt underbart vacker som då! Du är lika vacker nu, och jag hoppas verkligen att allt i ditt liv ska lugne ner sig och att allt kommer att bli bra, att du kommer att hitta någon som är minst lika bra för dig som får dig att må som du förtjänar!